Headbanga = farligt

Ja hej och hå. Mycket kan hända på ett dygn!

Igår på repet var det för det första kalaskul.. Satte mycket av sången, och dansen börjar sätta sig. Yeha! Dock kom ju Marie och Ingela på den lilla söta idén att vi skulle släppa loss en gång på "Over the hills and far away", och jag tog ju liksom det där på största allvar. Så jag flög omkring och headbangade som att det inte fanns någon morgondag. Kul var det! Men, var ju bara det att när låten var slutet snurrade hela världen och jag kunde knappt hålla uppe nacken. Så höll det på hela kvällen och hela natten. Vaknade imorse och kände mig fortfarande yr, typ som man druckit 5-6 öl eller liknande. Så det var bara att be om akut-tid hos min söta sjukgymnast. Först en lugn ridtur i skogen, och sen iväg till doktor nacke som knakade sönder lite sådär. Känns bättre nu, men känner mig fortfarande onykter haha.

Sen vaknade jag ju även imorse och hade blivit förkyld, igen. Va fan. Jag var ju nyss det! Så nyser jag som en jäkla blomspruta och har mig. Men va fan, in med en ipren och sen skiter vi i det!

Har även suttit med en gullig hemtenta hela dagen. Den blir fruktansvärt dålig, men jag pallar inte engagera mig. Det är kören som är viktig för mig nu, skolan tar jag igen nästa termin. Så länge jag klarar mig så får jag nog försöka nöja mig med det.

Ja, sen är det ju bara 3 dagar kvar till körslaget.. Fick en litem meltdown igår och blev ledsen. Som vanligt klarar jag inte av avslut och förändringar. Att jag aldrig lär mig. Så nu får jag ha som ett litet mantra, det som jennie sa, att detta är inte slutet utan snarare en kickoff för Team Picasso. Kickoff kickoff kickoff.. Ja det ska nog gå att lura i mig det :) Dock ser jag fram emot att dansa sönder scenen på lördag, ha så jäkla kul och sen dra på gemensamt galej med alla körer för att sedan avsluta kvällen på Café opera och sova på hotell!! Heja heja, kul helg blir det!

Pusssses.

Tiden går..

..och den går alldeles för snabbt! Kan inte förstå att det bara var 2 månader sedan som jag kom med i körslaget. Nu är det bara 4 dagar kvar. Herregud.. Jag försöker se på slutet av körslaget som en kickoff för kören, men har svårt ibland att fokusera på det.. Trots hårt slit och lite sömn såkommer man ändå sakna att träffas varje dag, och ta ett glas på hotellrummet med allihopa. Men allt har väl sitt slut, och nu är det snart dags för nya äventyr för Team Picasso. Och det ser vi fram emot!! För att se mer hur vårt spel-schema ser ut så kika på www.teampicasso.se.

Igår hade vi spelning på CuLTUREN för en härlig grupp med människor. Blev väldigt lyckat! Efter detta blev det till att börja med koreografin för vår valda låten denna vecka. Jävlar ni vad bra det kommer bli.. Herregud, vänta ni bara till på lördag :)

Efter finalen blir det till att fira som bara den med alla körer, filmteam, körledare.. Ja, rubbet på Café Opera. Kan nog bli grymt kul! Varannan vatten, varannan vatten....

Pussar

Tack.

Det finns så många människor jag vill säga tack till. Jag kommer inte på långa vägar komma ihåg alla. Men nånstans måste jag ändå börja.

För det första vill jag bara tacka hela min underbara kör. Vad skulle jag vara utan er? Jag förstår inte hur man kan tycka så mycket om er efter bara 7 veckor haha.. Det är helt galet. Ni har stärkt mitt självförtroende och gett mig 20 nya vänner för livet. Tack.

Sedan vill jag tacka min älskade pojkvän. Vi har sett varandra på morgonen i ca 5 min, och sen på natten när du redan har lagt dig. I snart 2 månader har vi inte hunnit umgåtts. Du har lagat mat, tvättat, skjutsat mig och bara varit helt underbar. Jag älskar dig.

Vidare måste jag tacka min underbara familj och släkt. Mina föräldrar är helt galna med röstningen och jag vill knappt tänka på hur mycket pengar som lagts ner på Team Picasso.. Jag vill även tacka er, och resten av min fantastiska familj, för allt stöd ni ger med peppande ord och komplimanger. Skulle aldrig fixa direktsändning, och livet för övrigt, utan er. Mamma, tack för att du hämtat, tvättat och allt vad du gjort för mig.. Stunderna i stallet med dig är värdefulla som bara den.

Jag vill även tacka alla mina vänner utanför kören. Vi har knappt sett varandra på 2 månader, och jag har inte fått en enda sur kommentar eller liknande. Ni har peppat mig och stillat mitt dåliga samvete. Många av er har även tagit er till studion för att heja på mig och Team Picasso på lördagar, tack tack tack. Ni vet hur mycket jag tycker om er. Och efter 1 maj är jag er igen ;)

Tack till underbaraste Marie Picasso för ditt engagemang och din styrka. Du har pushat dig, och oss, till max och gett oss energi att orka hela vägen ut. Det gör ont i mig att folk som inte känner dig talar negativt om dig. Jag blir så himla trött på att läsa sånt i media-sverige. Marie är och förblir en underbar människa som inte förtjänar annat än kärlek. Och det är precis det jag och hela hennes kör vill ge henne. Tack tack tack för att du hjälpt oss till final!

Tack alla ni (bl a Martin, Albin, Niclas Horneman, Susanne, Sussie, Jonas osv.) som har fixat med sponsorer, gig, biljetter.. ja, allt som egentligen rör oss som kör eller körslaget. Ni har varit klockrena och jag tackar er från djupet av mitt hjärta. Ni har hållt energin uppe!

Tack Jonna med familj som har hejat på oss konstant hela vägen. Speciellt tack till dig Jonna för att du orkat med att jag inte alltid hunnit ut till stallet, och att sadel och träns inte varit lika rengjorda på länge haha.. ;)

Nu står det för tillfället helt still i mitt huvud. Finns massor av andra att tacka och jag önskar jag kunde komma ihåg alla just nu, men det står still. Men ni vet i vilket fall att jag uppskattar allt stöd och all hjälp till 1000 %. Nu jäklar är det snart final, nu jäklar kör vi.

Puss

Svulstigt

Ja, nu var det ett tag sen som jag skrev.. Dagarna har bara flygit iväg och jag har knappt hunnit att bara sitta ner och titta på tv.

Team Picasso är fortfarande med i körslaget och det känns HELT makalöst. Jag finner inga ord för hur kul jag har haft det och fortfarande har med min älskade kör. Tiden har gått alldeles för snabbt.. Men nu är vi i final och vi ska visa på lördag vem som förtjänar att få skänka en halv miljon kronor till välgörande ändamål. Jag hoppas så himla mycket att vi får chansen att skänka pengar till Djurens Rätt. Det vore svulstigt.

Så, förra helgen körde vår kör låten Alone-Heart och visan Fritiof och Carmencita. Den lilla videosnutten som skulle visas innan visan filmades ute på frösåker vid typ en medeltida-by. Så himla mysigt, dansa vikingadans på bryggan, äta en redig kycklinggryta och få lyssna på munjiga med alla underbara människor framför en sprakande eld. Me like. Gick ju kalas i alla fall under sändning och fick oss till semifinal. Sjukt kul!

Till semifinalen blev det till att köra Jump (for my love) och Time to say goodbye. Videoinslaget till jump blev för en stor massa av fans i gallerian i Västerås- Var otroligt häftigt att mötas upp av så mycket hängivna människor. Det blev varmt i hjärtat! Sen bjöd ju även Systrarna Eriksson oss på en otroligt god tårta för bara oss i team Picasso. Det tackar vi för! Inslaget till operan filmades i konserthuset med finmiddag och att försöka sjunga sönder kristallglas. Fick även reda på att jag skulle få äran att sjunga solo på den operalåten.. En otrolig ära att bli utsedd till detta ihop med underbara Jonas.

Så i lördags var det dags att äntra scenen. Innan det på fredagen var det som vanligt staging och sånt. Innan middagen på hotellet syntes hela kören på ett hotellrum för ett glas innan. Myspys, sånt kommer jag sakna när det här är över.. Men men. Blev sen en lugn kväll i baren och på Martins hotellrum med lite film. Men på lördagen som sagt var det dags att ta sig till final. Genrepet gick skit för mig (enligt mi alltså) och kände mig revanschsugen inför kvällen. Precis innan vi skulle in på scen för direktsänding högg Marlena Ernman tag i mig. Hon sa till mig att jag hade en av de vackraste röster hon någonsin hört, att hon knappt kunnat prata efter genrepet för det var så vackert och att jag verkligen skulle vara stolt över mig själv. Den kommentaren fick mig att koka av glädje, så blev taggad att göra mitt bästa. Jump gick bra, förutom att jag höll på att ramla en gång men tycker jag dolde det ganska bra iaf.. Sen var det dags för operan, och det gick så JÄKLA BRA! Förutom lite snubbel i texten så satte jag varenda ton.. Efteråt fick jag så himla mycket positiv feedback från min underbara kör och från nära och kära. Tack för det, ni förstår inte hur mycket det betyder för mig.

Heregud, den här tiden har känts helt surrealistisk, och det känns så fortfarande. Nu är vi i final tillsmamans med Team Moreaus. Och nu jäklar hjälps vi åt att ta hem det här för Djurens Rätt. Okej???

Massa pussar

http://www.tv4play.se/noje_och_humor/korslaget?videoId=1.1611179

Atjoo.

Jaha, så blev man ju megaförkyld då. Hade feber igår eftermiddag och svettades som en tok. Repade ändå fram till kl 23. Så idag får man ju skylla sig själv som nästan tappat rösten. Hoppas på att den kan komma tillbaka ikväll till repet igen! Blir honungsvatten och ipren för hela slanten.

Jag börjar även få dåligt samvete över att jag aldrig hinner träffa vänner och familj. Klas får sköta i princip allt hemma med tvätt, mat, städa, hämta mig efter träningar osv.. Märks att han börjar känna sig ensam och så. Han stöttar mig till 100% så det är inte han som ger mig dåligt samvete, utan det är nog mest jag själv. Jag hinner heller inte träffa mina vänner eller min familj. Det gör absolut inte körslaget mindre roligt, då jag älskar den här perioden, alla rep och alla föreställningar. Men som sagt, det är mest jag själv som får lite dåligt samvete. Ska dock försöka sluta ha det, för går jag bara runt och mår dåligt under den här perioden är det ju helt i onödan som jag inte hinner träffa nära och kära.

Så, nu är det bara att shake it off och försöka bli frisk inför helgen!

Snoriga pussar.

Wiho!

Jisses mf. Det var riktig gastkramande i lördags. Inget kul alls att behöva hänga löst tillsammans med fina guldteamet Sundblad. Men ja, vi hade riktig tur och fick vara kvar. Men vill inte behöva uppleva det där igen, så vi alla i Team Picasso ber er att rösta tusen ggr om så vi slipper de där nervpirrande sekunderna igen nu på lördag.. Men ni behöver inte vara rädda att kören deppade ihop. Det var nya tag minuterna efter scen och på vägen hem firade vi med bullar, rosa cowboyhattar och vin i plastmugg!


Det jag insett är att det inte är själva vinsten jag vill vara kvar för. Eller, givetvis vill jag få möjligheten att vara delaktig i att skänka bort 500.000 kr för att rädda djur i Västerås kommun. Självklart. Men därför man står där och är så jäkla nervös är för att man inte vill att den här resan ska ta slut helt enkelt. Det har varit, och är, en helt fantastisk upplevelse och jag njuter av varje sekund som går. Repen är långa, ibland fastnar man och blir frustrerad, men när man står där med finfina rosa kören på lördagen med Marie i spetsen känns allt slit så himla värt det. Jag vill inte att det ska ta slut. Sen på fredagen upptäckte ju vi i rosa kören att det fanns en gocart-bana precis brevid studion så jäklar vad vi körde det!! Kom på plats 7 av 15.. Inte så tokigt, men blir bättre nästa gång...


Sen tänker man ju på efter finalen. Haha, va gjorde jag innan det här? Känns som mitt gamla liv är så himla långt bort. Men jag ska nog komma på vad jag gjorde innan det här kalaset. Typ umgås med mina underbara vänner, mysa med min sambo, träffa familjen, parteya, träna och rida pållehäst. Just ja, det var ju mitt gamla liv. Inte så dumt det heller ;) Men för den delen vill jag inte att Körslaget ska ta slut.. Så, help us!!



Ja, vad hände förra veckan då? Repa repa repa, såklart. Sen hann jag även med skolan med ett nytt grupparbete inom kvalitativ forskningsmetodik. Åkte ut till stallet och red på min kära pålle. Skulle försöka galoppera kort och långsamt för Sannas skull men råkade bli en väldigt lång och snabb galopp. Men hey, hon satt ju kvar!! Var även nere på stan med min finaste Rebecka och shoppade loss lite. Såna stunder uppskattar jag något fruktansvärt. Får hoppas på att hon inte hittar någon lägenhet så hon stannar kvar i vässan med mig, ellen, emelie osv.. ;) Egoistiskt kanske av mig, men vadå.. Alla människors handlingar är i grund och botten egoistiska. Tro mig!



Nu ska jag kägga in lite bilder från en underbar helg, så ses vi snart igen på bloggen och tv-rutan!

Repa lite i fryx danssal..

På väg till fredag i sthlm och en ny körslagetkväll!

Cowboyhattar!

Rösta rösta rösta rösta rösta rösta

Ja ni kanske förstår lite vad jag vill att ni gör? Inte? Jo, alltså jag skulle vilja att ni röstar på Team Picasso nu på lördag. Vi startar som nr 5 på lördag. Ringadingnumret ni ska ringa är 099-40205 eller sma PICASSO till 72400.

Startfältet till lördagen är sjukt starkt. Tv4 har nu avslöjat alla låtar på deras hemsida, så det tolkar jag som att jag får skriva om det också. Moreus tar ju sin schlagerdänga, dvs "Underbar". Hej vad han kommer få röster. Sen har vi ju Mojje med sin "bananindian" eller vad den heter. Hej alla barn, nu vill vi att Mojje vinner. Strömstedt har sin låt "Om", en jäääkla klassiker som alla har hört och gillar. Typ. Sundblad har sin Lets dance-låt, vad den nu heter. Kanske "Let´s dance"? Donnu, men det är iaf en låt alla har hört. Rongedalarna tar sin lilla "it take´s just a minute.." osv osv vad den nu heter. Det är ju deras stora låt som alla kan. Och sen kommer vi med vår otroligt vackra "This moment", som vi för övrigt gör kanonbra. Jag hoppas bara att alla tittare därute tar till sig budskapet av låten och inte bara röstar efter hur fartiga låtarna är.. Marie sjunger som en gudinna och vi har ett grymt arr på låten. Och nästa vecka, då ni.. herregud. Jag lovar att ni vill se oss då.

Så, hjälp oss nu på lördag. We need you, badly!!!!! Och vi vill vara kvar och sprida vår rosa kärlek till alla hemma i soffan och i publiken. Vi kommer vara nr 5 på lördag, därav mindre tid till att rösta. SÅ GLÖM OSS INTE! Ring 099-402 05, eller smsa PICASSO till 72 400.

Come on!