Wiho!

Jisses mf. Det var riktig gastkramande i lördags. Inget kul alls att behöva hänga löst tillsammans med fina guldteamet Sundblad. Men ja, vi hade riktig tur och fick vara kvar. Men vill inte behöva uppleva det där igen, så vi alla i Team Picasso ber er att rösta tusen ggr om så vi slipper de där nervpirrande sekunderna igen nu på lördag.. Men ni behöver inte vara rädda att kören deppade ihop. Det var nya tag minuterna efter scen och på vägen hem firade vi med bullar, rosa cowboyhattar och vin i plastmugg!


Det jag insett är att det inte är själva vinsten jag vill vara kvar för. Eller, givetvis vill jag få möjligheten att vara delaktig i att skänka bort 500.000 kr för att rädda djur i Västerås kommun. Självklart. Men därför man står där och är så jäkla nervös är för att man inte vill att den här resan ska ta slut helt enkelt. Det har varit, och är, en helt fantastisk upplevelse och jag njuter av varje sekund som går. Repen är långa, ibland fastnar man och blir frustrerad, men när man står där med finfina rosa kören på lördagen med Marie i spetsen känns allt slit så himla värt det. Jag vill inte att det ska ta slut. Sen på fredagen upptäckte ju vi i rosa kören att det fanns en gocart-bana precis brevid studion så jäklar vad vi körde det!! Kom på plats 7 av 15.. Inte så tokigt, men blir bättre nästa gång...


Sen tänker man ju på efter finalen. Haha, va gjorde jag innan det här? Känns som mitt gamla liv är så himla långt bort. Men jag ska nog komma på vad jag gjorde innan det här kalaset. Typ umgås med mina underbara vänner, mysa med min sambo, träffa familjen, parteya, träna och rida pållehäst. Just ja, det var ju mitt gamla liv. Inte så dumt det heller ;) Men för den delen vill jag inte att Körslaget ska ta slut.. Så, help us!!



Ja, vad hände förra veckan då? Repa repa repa, såklart. Sen hann jag även med skolan med ett nytt grupparbete inom kvalitativ forskningsmetodik. Åkte ut till stallet och red på min kära pålle. Skulle försöka galoppera kort och långsamt för Sannas skull men råkade bli en väldigt lång och snabb galopp. Men hey, hon satt ju kvar!! Var även nere på stan med min finaste Rebecka och shoppade loss lite. Såna stunder uppskattar jag något fruktansvärt. Får hoppas på att hon inte hittar någon lägenhet så hon stannar kvar i vässan med mig, ellen, emelie osv.. ;) Egoistiskt kanske av mig, men vadå.. Alla människors handlingar är i grund och botten egoistiska. Tro mig!



Nu ska jag kägga in lite bilder från en underbar helg, så ses vi snart igen på bloggen och tv-rutan!

Repa lite i fryx danssal..

På väg till fredag i sthlm och en ny körslagetkväll!

Cowboyhattar!