Förändringar, dessa förändringar.

Jisses motherfucker. Det är nog det enda citat som kan passa in på de sjukt många förändringarna som skett i mitt liv. De här 2,5 veckorna känns som flera år. Livet har varit en jäkla berg och dalbana, och är iofs fortfarande. Jag hatar berg och dalbana. Nej, inte att åka såklart.. Men livet som en sådan är sjukt påfrestande. Ena stunden känns allt bara pisshelvete och man känner sig frustrerad. Andra stunder kan faktiskt saker kännas rätt bra och en känsla av frihet smyger sig på en. Fri att vara vem jag vill och göra vad jag vill utan att vara skyldig att höra av sig till någon. Jag gillart. Mycket. Ibland. Och ibland kan det kännas jättejobbigt, att inte få ha en stabil trygghet.

Sen har jag ju nu, som det verkar, fått en lägenhet i Stockholm. Planen var ickeicke först att flytta till dit. Men jag känner mig kvävd i Västerås. Min recovery-tid kommer antagligen bli smärtsamt lång i den staden. I Stockholm är jag mer anonym. Jag kan börja mitt eget liv, utan att hela staden vet om mitt bagage. Sen är inte pendlingen optimal med SJ-fuckface. I min, troligtvis, lägenhet tar det 8 min till Odenplan. I min lägenhet bestämmer jag själv reglerna. I min lägenhet spelar tydligen en gammal gubbe radio på nätterna. Högt. Men det känns bara mysigt. För det är min lägenhet och jag har valt att bo där.

Trots min för tillfället eviga berg och dalbana, trots min förvirring, trots mina stunder av ilska, trots min stunder av EXTREMT tragiskt beteende, trots att det gör ont i bröstet fortfarande, så vet jag att jag kommer ta mig tillbaka. Det är jag 100 % säker på. YEY!