måndag 23 augusti 2010

Nu är nu.

Jag är trött på att vara ledsen. Trött på att ha ont. Det är jag som bestämmer över vem jag är och vad jag vill göra. Jag tänker inte sörja bort mitt liv. Jag tänker låta mig vara ledsen, för tro mig, det är lika jävligt som förut. Men jag tänker inte längre låta bli att göra roliga saker. Jag förtjänar att få vara glad. Jag behöver få vara glad.

Det är nu den långa vägen tillbaka börjar. Och det ska jag fixa. Jag måste.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar