Förändringar, dessa förändringar.

Jisses motherfucker. Det är nog det enda citat som kan passa in på de sjukt många förändringarna som skett i mitt liv. De här 2,5 veckorna känns som flera år. Livet har varit en jäkla berg och dalbana, och är iofs fortfarande. Jag hatar berg och dalbana. Nej, inte att åka såklart.. Men livet som en sådan är sjukt påfrestande. Ena stunden känns allt bara pisshelvete och man känner sig frustrerad. Andra stunder kan faktiskt saker kännas rätt bra och en känsla av frihet smyger sig på en. Fri att vara vem jag vill och göra vad jag vill utan att vara skyldig att höra av sig till någon. Jag gillart. Mycket. Ibland. Och ibland kan det kännas jättejobbigt, att inte få ha en stabil trygghet.

Sen har jag ju nu, som det verkar, fått en lägenhet i Stockholm. Planen var ickeicke först att flytta till dit. Men jag känner mig kvävd i Västerås. Min recovery-tid kommer antagligen bli smärtsamt lång i den staden. I Stockholm är jag mer anonym. Jag kan börja mitt eget liv, utan att hela staden vet om mitt bagage. Sen är inte pendlingen optimal med SJ-fuckface. I min, troligtvis, lägenhet tar det 8 min till Odenplan. I min lägenhet bestämmer jag själv reglerna. I min lägenhet spelar tydligen en gammal gubbe radio på nätterna. Högt. Men det känns bara mysigt. För det är min lägenhet och jag har valt att bo där.

Trots min för tillfället eviga berg och dalbana, trots min förvirring, trots mina stunder av ilska, trots min stunder av EXTREMT tragiskt beteende, trots att det gör ont i bröstet fortfarande, så vet jag att jag kommer ta mig tillbaka. Det är jag 100 % säker på. YEY!

Nu är nu.

Jag är trött på att vara ledsen. Trött på att ha ont. Det är jag som bestämmer över vem jag är och vad jag vill göra. Jag tänker inte sörja bort mitt liv. Jag tänker låta mig vara ledsen, för tro mig, det är lika jävligt som förut. Men jag tänker inte längre låta bli att göra roliga saker. Jag förtjänar att få vara glad. Jag behöver få vara glad.

Det är nu den långa vägen tillbaka börjar. Och det ska jag fixa. Jag måste.

Detta liv.

Det är sjukt hur en hjärna fungerar. Den kan ju fan tänka 6700 tankar samtidigt i princip. Och det är just vad den gör om kvällarna när jag ska sova. Är nog därför jag inte kan sova. Jag känner mig nästan schizofren. Ena stunden kan jag nästan känna mig pepp på mitt nya liv. Att nu, nu jäklar har jag en chans att göra vad jag vill. Bli vad jag vill. Se vad jag vill. Ingen att hänga upp sig på, att bli självständig från grunden. Andra stunden blir jag livrädd. Livrädd inför tanken att jag är.. ensam. Inte ensam som att jag inte har vänner och familj som stöttar mig. Nej nej för det har jag. Jag är lyckligt lottad på så vis.

Snarare ensam i tanken. Att behöva ta alla beslut själv. Vart ska jag bo? Är hyran för hög? Va fan kostar mat om man bor själv? Hur installerar man en tv-jävel? Va gör man om det blir stopp i toan? Ska jag åka till Australien i vår eller vad? Jag bara saknar att ha en andra halva att dividera med. En andra halva som känner mig, bara mig. Hela mig. En andra halva som vet hur jag är, vad jag tänker och varför jag tänker så. Jag blir otroligt stressad av alla mina tankar. Jag vill vara alla till lags. Jag vill inte att någon ska bli sur för att jag väljer flytta dit eller för att jag väljer att flytta dit. Jag vill inte göra någon besviken.

Och det där stör mig. Att jag, inte ens i min största livskris någonsin, kan släppa tanken på andra. Att mitt samvete ens HAR PLATS att oroa mig för att göra andra ledsna. Va fan är mitt problem?? Jag orkar ju inte ens laga mig, varför ska jag behöva vara rädd att inte kunna laga andra. Jag måste ha något problem. Är det här jag, eller har jag bara förstört mig själv under 6 år? Hur kunde jag bli såhär? Jag är visserligen, och har alltid varit, en snäll och omtänksam person. Men det är som att jag är inte viktigt för mig själv längre. Min puls är skyhög konstant, jag har ont i magen, jag kan knappt sova, jag hyperventilerar, får panik osv.. Men ändå.. ändå tänker jag "nej jag kan inte säga att jag inte orkar ses för då blir den nog ledsen" eller "åh många av mina vänner mår dåligt, jag måste laga dem". Men nej, jag kan inte laga andra fören jag lagat mig själv. Jag kan inte det. Jag vill så gärna men jag kan inte. Jag måste börja ta ansvar för mig själv, jag kan inte tillåta mig att må såhär.

Jag måste laga mig själv. Jag har bara en Malin, och nu är det jag som tänker hitta henne igen. Jag kommer få många ups and downs, visst. Men jag tänker inte må såhär hela livet. Aldrig nånsin.

Upp och ner.

Herregud. Nej, jag är inte troende, men herregud. Vad fan är det som har hänt? Jag hänger inte med. Jag fattar ingenting. Jag känner mig som en.. streckgubbe. Som ett streck. Eller som luft. Känns som min själ är utanför mig och tittar på min kropp utifrån. Ser en kropp och ett hjärta som är skadat men inte kan laga. Det går inte att laga. Min själ är också trasig. Den har mist sin bästa vän. Hur lagar man en själ? Hur lagar jag min själ?

Jag har alltid funnits där för mina vänner. Jag har lyssnat, tröstat, sagt att tiden läker sår osv osv.. Nu är jag där själv. Och jag förstår inte. Det har gått 6 dagar sen jag gick sönder. 6 dagar, vad är det? Ingenting. Absolut ingenting. Men det är de längsta dagarna i mitt liv. Jag har velat försvinna, ja nästan lägga mig ner att dö. Jag orkar inte att det gör så ont. Krampen i mitt hjärta, jag kan inte beskriva det. Jag känner mig så ensam, fast jag vet att jag inte är det. Jag har så otroligt många fina vänner och en fantastisk familj som hör av sig varje dag, kommer ända till Västerås från andra städer för att stötta mig, är uppe med mig hela nätterna och bara lyssnar, tröstar. Så jäkla glad att jag har er. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig har kunnat överleva det här annars.

Jag och mamma var och tömde ut lägenheten igår. Det var så bisarrt. Jag tömde ut mitt liv. Ett liv på 6 år. Alla minnen, alla jäkla minnen. Jag hatar dom. Jag vill bränna upp allt. Jag känner mig arg, vill kasta något i en tv och se rutan splittras precis som jag gjort. Jag vill inte se lyckliga par. Lyckliga par, fy fan för det. Jag är bara så trött. Jag gråter hela nätterna, jag har ingen ork, sover knappt, äter knappt. Rasat i vikt på 6 dagar, tappat muskler. För att en människa har lämnat en. För att halva jag bor kvar i den vackra lägenheten med svarta fondväggar, halva jag ligger kvar i sängen med hans armar runt om mig.

Men jag vet. Jag vet att det här var rätt beslut. Någonstans vet jag det. Och i mina korta, korta logiska stunder vet jag det. Att det här egentligen är ett gemensamt beslut. Det har inte varit rosenrött. Jag har blivit någon som jag inte känner igen med honom. Inte pga något vi gjort. Vi bara.. är inte bra ihop. På semester funkar vi. Men hemma, när vardagen kommer.. Det funkar inte. Jag vet.

Men va fan, om jag vet det.. varför gör det fortfarande ont?? Varför längtar jag fortfarande? Varför känns det som att jag skulle åka tillbaka till honom närsomhelst, bara han sa orden att "vi försöker igen"?

Skithelvetesjävlapissbajs vad jag hatar det här. Jag är inte Malin längre. Jag är någon annan. Malin har gått iväg ett tag för hon orkar inte vara jag. Hon orkar inte vara med ett hjärta som inte funkar. Jag förstår henne. Jag önskar bara jag kunde följa med Malin ett tag och vila. Följa med för att se att det kommer bli bra. Det kommer fan inte bli bra. Hur ska det bli det, när man fortfarande älskar någon? Det finns ingen jäkla tid som läker sår. Tiden fördröjer bara smärtan.

Min enda ipren som kan ta bort värken är inte min längre.

Nattsvart.

Jag orkar egentligen inte skriva. Jag orkar egentligen inte finnas. Men allt gör så ont, och nånstans måste jag skriva av mig. Jag skiter fullständigt i att detta är offentligt. Det gör ont i mig. Så förbannat ont. Jag vet inte vad jag vill längre med mitt liv. Vart är glädjen när man är halv? Hur fan går man vidare?

6 år ihop med någon.. 6 jäkla år. Jag var 17 år när jag träffade honom. Vem är jag nu?? Vem fan är JAG??? Jag vet inte! Hur öppnar man en syltburk om inte ens partner kan hjälpa en när locket sitter fast? Vem lagar min dator om inte Klas? Jag har så svårt att se vart jag går efter detta. Vad vill jag, vart ska jag bo? Jag har inget hem, inte egentligen. Mitt liv är så fullt av mina underbara, vackra kompisar/familj som stöttar mig till 100 %. Men jag känner mig fortfarande ensam. Så otroligt ensam. Min livboj, min stöttepelare, har försvunnit. Han är inte kvar i mitt liv. Han, som bara kunde se på mig och veta vad som var fel. Trösta mig, lugna mig, hålla om mig och viska i mitt öra att allt skulle bli bra. Men allt blir inte bra nu. För det är inte han och jag. Inte han och jag. Jag kan inte ta in det.

Jag hatar att visa mig svag. Jag vill visa mig stark för min omgivning. Jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte vara arg. Varför skulle jag vara arg? Vi har haft ett underbart förhållande, vi hade en underbar semester som vi kom hem ifrån för 5 jäkla dagar sen. 2 dagar efter ankomst till Sverige vänds mitt liv upp och ner. "Det är slut". Ja, det är slut. Men vad betyder slut? Det är inte bara slut på mitt förhållande. Halva mitt liv är slut. Min bästa vän är slut. Min partners familj är slut. Våra myskvällar är slut. Allt är slut. Jag är tom. Jag skrattar och ler, men jag är inte glad. Tro mig. Jag känner mig som ett förvirrat sträck. Folk säger att de ser nu efter några dagar att jag mår bättre. Nej jag mår inte bättre. Om ni kunde känna mitt hjärta skulle ni se att det inte var bättre. Mitt hjärta är ett sår, mina lungor är trasiga och min kropp skriker efter närhet. Jag behöver min bästa vän, men han är borta. Jag kan inte längre se det negativa i vår relation. Allt känns som det var perfekt.

Han var mitt allt. Klas var mitt allt. Mitt hjärta går sönder nu igen, bara jag skriver hans namn. Jag har bytt adress nu. Bytt adress från mitt gamla liv som jag hade för 5 dagar sen. 5 dagar. Vad är det?? Det känns som en jäkla evighet. Jag lever i ett helvete. Fyller upp mina dagar med att träffa mina otroligt stöttande kompisar och familj, men inget lagar. Det lagar just då, men inte sen. När jag är ensam gör det så jäkla ont. Vart fan ska jag ha mina armar när jag sover???? De har alltid omfamnat dig. Bara dig. Det är bara du Klas som förstår hur ont det här gör. Du har också ont. Vi träffas fortfarande och är som att vi är tillsammans. Vi saknar varandra, älskar varandra. Men vi kan inte vara ihop. Nej jag vet det. För vi gör varandra illa. Men du var min livboj. Min livboj i livet. Och nu sjunker jag. Jag sjunker Klas. Jag vet att det inte går, du och jag. Men jag sjunker.

Jag sjunker utan dig.

Underbara kväll! Sitter på icebreakers m

Underbara kväll! Sitter på icebreakers med min underbara kör och avslutas ett lyckat rep. Återkommer imorn hur kvällen slutade :p puss!

Blogg Grekland! Här ser vi en liten del

Blogg Grekland! Här ser vi en liten del av den utsökta utsikten vi har från vår stora balkong. Havet skymtar även bakom träden. 30 grader, sol, kall öl och en härlig lägenhet. Grekland är inte så dumt ändå!

I´m alive!!!!!

Jag vet, har ju varit rätt dött på bloggfronten nu ett tag.. Väldigt dött. Men tappade motivationen för att skriva helt enkelt. Men nu blire andra bullar, mhm that´s right!

Perioden som gått har varit en blandad kompott. Har haft mycket, och har fortfarande, saker att fundera igenom. Tror jag går igenom.. ja inte någon livskris kanske, men en stor förändringsfas. Det är inte så att jag går runt och mår dåligt, absolut inte. Har haft en underbar sommar hittills med bad på en tom strand på björnön med ellen, mysiga eftermiddagar med rebecka, grill på rönnby, kubbspel på löga, spelningar med kören och sommarfest hos mig under power meet. Underbara underbara sommar. Men visst, alla funderingar jag haft och fortfarande har är till viss del jobbiga också. Det allra lättaste vore ju om jag bara kände mig tillfreds med vem jag är och vad jag vill. Men livet ska nog inte vara lätt. Livet är något man måste fundera över ibland. Det handlar nog egentligen om att våga ta ansvar för sig själv, för att inte behöva vakna upp en dag och tänka "fan vad jag har gjort fel val". Fel val ska man våga göra, men man måste våga tänka igenom dem också för att veta om de är rätt eller fel.

Nog om deeptalk. Nu senast har jag och Claws levt strandlivet på Böda sand, Öland. Helt fantastiskt med många mysiga stunder. Lammet & grisen, grillfest, löpturer, havsbad och stenstranden. Gör gott det! Åkte hem nu i fredags för att gå på underbara Jonas och Sofies bröllop. Vigseln var otroligt vacker med Marie, Jocke och Sofia som solister. Festen efteråt var galet kul och jag blev full som en kastrull. Körde på en spya också när jag ändå höll igång. Varför inte liksom!

Nu väntar lunch imorn med Martin och en en härlig flygresa till Halkidiki, Grekland med Klas för lite sol och bad. Sverige verkar ju för tillfället ha gett upp högsommarvärme så tältet lockar inte, no no.

Ta hand om er, och våga fundera! Fundera kan vara jobbigt, men tror det är nödvändigt i lagom dos..


Puss!

Ellen på Björnön. En helt tom strand!!

Sommarfest que moi.

Grillkväll hos Johan och Charlotte, Öland.

Stenstranden, Öland.

Jonas, Sofie och Marie på bröllopet den 31/8.

alltså alkohol?

Så bra gick det med min fria dag igår. Blev istället en mysig em med tårta och fina, castor och manne ute vid hallsta-gropen. Sen hem för att bara vända till päronen på lite lax och sånt. Gött!

Alltså, när jag får tid över börjar jag fundera. Ibland på sjukt konstiga saker. Men jag har kommit på saker med alkohol. Alkohol är en vätska som förstör dina hjärnceller och gör dig allmänt superkorkad och dryg. Man köper den här vätskan för dyra pengar för att förstöra kroppen. Ibland blir man lite crazy och tar bussen ner till stan för att trängas på ett jättelitet golv och förstöra lite mer hjärnceller under dunkadunkamusik. Eller så kan man sätta sig i en soffa, alltså inte den du har hemma, utan en på en pub, köpa dyr vätska och förstöra kroppen lite mer. Så egentligen dricker du vätska för att bli dum i huvudet, och dagen efter mår du skit och bajsar vatten. Jävla underligt egentligen. Men kul har man. That´s why I love it!!

Så ikväll blir det en utgång, bara för sakens skull.

Pöss!

Sthlm el gröno.

Yes sir, igår var det spelning i Kungsträdgården i Stockholm och gick ju prima ballerina! Jag vill ha fler gig på 45 min, lovely helt enkelt. Efter det blev det några kalla öl, gröna lund och Insane med nästan hela kören. Otroligt mysig dag som avrundades på Å efter hemkomst. Sov till kl 11 idag haha, slutkörd..

Och mina jävla funderingar spinner vidare. De börjar trötta ut mig nu. Jag mår bra, som sagt, men jag önskar någon kunde ge mig svar bara. Typ ge mig ett facit med svar som "ja, du ska flytta till Australien" eller "ja, körslaget har förändrat dig massvis/inget alls". Men jag vet att det finns inget som heter facit gällande ens liv. Det är upp till mig vilka vägar jag väljer, om jag nu vill flytta till Sydney eller börja plugga något annat än socionom. Men ibland önskar jag någon annan kunde bestämma åt en.

Well oh well. Idag är första gången på länge jag inte har någon inplanerat. Så ska nog dra mig ut på balkongen nu och sola.

Pouces.

Tänka tänka.

Ja, så var det dags igen. Malin har kommit in i sin årliga tänkarperiod. Det kan handla om enkla saker såsom att man kanske borde städa, och det kan handla om vad fan jag vill göra med mitt liv. Jämt, jämt, jämt återkommer mina tänkarperiod. Så länge jag kan minnas i alla fall. Jag ska ju alltid tänka som mest också när jag ska sova. Varför kan inte någon bara komma hem till mig och ge svar på alla mina funderingar? Nu låter jag nog dystrare än vad jag är. Nej nej, jag är inte ett dugg dyster. Men det tar på hjärnverksamheten när jag ska tänka igenom allt så stategiskt och noggrant. Om någon därute kan ge mig svar på allt jag tänker på, så feel free!

Men ja, förutom min tänkarperiod har jag ju även sommarlovsperiod. Blir jobb om ett par veckor, men fram till dess är det mycket att se fram emot! Närmast är min födelsedag (om det nu är något att se fram emot att jag blir äldre), och sen blir det 45 min lång spelning i Kungsträdgåden (stockholm) på onsdag kl 15.00. Efter det = Gröna lund. love it!!

I helgen, vad gjorde jag då? JO! I fredags firade stora delar av kören Melanies student, och gick sedan vidare till en privat pub och till sist Circus. En väldigt koj kväll må jag säga.. Mmm! På lördagen försökte jag reparera min sönderdruckna mage och åkte till Stockholm med Klas. På dagen blev det hänga med familjen Vogel, på kvällen till stadion för att se på KISS. Ok, jag är inget stort fan av KISS (förlåt Malou..), men jisses motehrfucker va häftigt det var. GRYMT!!

Nu ska jag städa vidare, ikväll kommer Hillis, Klara och Maria hem för lite häng. me likey.

Putsus.

Eskilstuna - check!

Uj uj.. Nu har jag varit otroligt dålig på att skriva. Men har haft det rätt intensivt nu ett tag.. För ovanlighetens skull. Eller inte.

Under ett par veckor nu har det varit mycket skola. Men nu jävlar, nu är det sommarlov sen i fredags! Ja och vad har hänt innan det då.. Jo, den 30 maj var hela Team Picasso ute vid Ängsö och red på pållehästar. Solen sken hela dagen, vi galopperade på ängar och kastade yxa (inte på hästen nej, på tavlan). En helt underbar som var uppskattad av många tror jag! Sen har jag ju varit ute mycket i egna stallet också.. Jag och sanna har för övrigt hittat en helt sanslöst bra ridväg med låååånga galoppsträckor, och en stor äng att flänga fram över i full fart. Sist sken solen och hästarna flög fram genom maskrosor och gräs. Helt fantastiskt.

Well, sen förra veckan var jag och några från klassen ute och käkade på Koh Phangan i Stockholm. Helt makalös resturang, vilken inredning!! Blev åskväder för hela slanten, kändes som vi var i Thailand. Sjukt häftigt. Kan verkligen rekommenderas. Sen, i helgen firade vi med klassen att sommarlovet äntligen börjat. Wonderbar!! Satt i Rolandshovsparken (kanske?), festade vidare i Erikas lägenhet och sen vidare ut till Ett ställe. Blir fan alltid den krogen fattar inte hur vi lyckas. Sen på lördagen blev det myskväll med Klas, väldigt efterlängtat. På söndagen var det ju sen nationaldagsfirande på Djäkneberget med hela kören. Helt fantastisk dag med strålande sol och en trevlig allsång.

Nej fan orkar inte skriva mer nu, var i eskilstuna igår och gick på parken zoo, för att sen uppleva 18-åringarnas utekväll i e-tuna. Men en väldigt lyckad dag/kväll :) Nu ska jag ladda om för student och kiss-konsert i helgen!

Pösse.

Världen snurrar

Uj uj. Mycket som gjorts under några få dagar! Är för bakis för att orka skriva långt så.. Får bli en sammanfattning.

I fredags tatuerade jag mig, gick ju kalas och smärtan var inte alls farlig. Det jobbiga är faktiskt nu, gör skitont! Sen p kvällen körde TP allsång på stora torget med Marie som konferenicer. Var väldigt mysigt! Avslutade kvällen på Å med stora delar av kören. Myspys!

Sen blev det ju lördag, hade 2 gig. Ett var på disco-sm på bombardier arena. Skitkul, bortsett från ljudteknikern som glömde hur man höjde volymen. Bra där! Men det var väldigt uppskattat i alla fall... otroligt kul! Andra spelningen var i Hallstahamamr på torget. Herregud va de hade fixat fint med rosa ballonger, alla som arbetade i affärerna hade rosa kläder och de hade även fixat ett litet "vip-rum" med diverse tilltugg. Och spelningen gick skitbra, fy fan va kul det var. Otroloigt härlig publik! Sånt stöd har vi aldrig fått från Västerås måste jag erkänna.. Så tack Hallsta, vi kände oss väldigt välkomna och uppskattade!

Well.. sen på kvällen blev det grillfest hos Liselotte ute i Fjärdhundra med de flesta från TP och deras respektive, och Liselottes familj. Otroligt mysig kväll! Mycket mat, rosévin och kurragömma bland kossorna. Sjukt lyckad kväll, eller ja.. lyckad dag överhuvudtaget. Men idag mår man som man förtjänar.

Kan inte världen sluta snurra snart??

Kyrkostund har guld i mund.

Jaa nu har gig-veckan börjat som jag så längtat efter! Igår var det lunchspelning på First hotell. Blev väldans uppskattat, fick den kladdigaste och godaste chokladtårtan i mitt liv och knöt lite kontakter med business-folk. Sen var jag, Jeanette och Rebecka otroligt duktiga också och satt med forskningsrapport till kl 18 efter det.. Dutti dutti.

Sen idag var jag först ute i stallet med mamsen och Zigge. Var ute på ridtur/skogspromenad, hälsade på två älgar och bara hade det allmänt bra. Klarblå himmel och sol, inte fel alls. Blev lite fika sen med Jonna ute på gräsmattan. Underbar förmiddag! Efter det var jag, Jeanette och Rebecka dutti dutti igen med rapport. Analysen är färdig, yihoo! Well, sen på kvällen hade vi spelning i domkyrkan för alla blivande konfirmander. Jon från idol var där och Mathias från EMD. Mycket trevligt, headsets och allt! MJ fo sho, mhm that´s right..

Imorn = tatueringsdags och allsång. Tatueringsdags.. jisses mf, ge mig valium.

Förövrigt, en liten tanke. Jag cyklade till friskis häromdan. Några gubbar gick mitt på cykelbanan så jag plingade för att inte köra över dem. Herregud va de blängde! Man kan ju undra, vill folk hellre bli överkörda än att bli plingade på? Världen är bra underlig..

Hel igen!

Uj uj. Min kalender alltså.. Jag har nog inte en ledig helg fören midsommar. Helt sjukt.. men kul!!
Nu har det varit massa plugg i alla fall, varit och tränat med mams, vinkväll (som för övrigt var sjukt lyckad) med Ellsan i lördags och en hel söndag med Klas. Eller ja, söndag kväll tillbringades även med min underbara kör. Blev sång och dansrep inför veckans många spelningar. Ska bli superkul!

Igår, måndag, fick jag ju även äran att träffa kören igen i studion. Jäklar vad kul det var, precis så ska det vara!

Så, veckans spelschema:

19 maj - Lunchspelning på First Hotell
20 maj - Domkyrkan för alla konfirmander
21 maj - Allsång på Stora torget kl 18-19
22 maj - Invigning Disco-sm
22 maj - Spelning Hallstahammar

Sen på kvällen den 22 maj blir det grillkalas med kör och nära och kära.. Kan nog bli myspys deluxe! Btw.. 21 maj ska jag även ta min oskuld i tatuering.. Gaah, smärta på hög grad. Jag undrar ibland varför jag ska utsätta mig för det när jag hatar smärta och har nålfobi. Smart drag.

Pussen.

Ångest.

Den bara kom, från ingenstans! Jag satt och småfnittrade efter skolarbete igår kväll över våra framträdande på tv4play. Sen pang sa det, jag blev alldeles tårögd och sen kom ju den här jäkla ångesten. Jag trodde faktiskt jag hade klarat mig ifrån den den här gången. Men icke sa nicke.

Jag är ju helt värdelös på att mäkta med förändringar. Jag skulle ju hoppa av körslaget i början för det var för mycket förändringar. Men jag vande mig. Och nu ska jag vänja av mig det, och hepp hepp kommer ångest igen. Jag är nog ältarnas mästare. Jag ältar att jag aldrig någonsin utan tvekan kommer få vara med om något liknande, jag ältar att jag kanske valde fel utbildning (borde man satsat på musiken), jag ältar alla underbara kvällar med kören och alla mysiga stunder med vin och skönsång inne på hotellrummen. Men ja, allt har ett slut. Och man ska ju, som många av mina nära och kära säger, inte se det som ett slut utan som en början på något annat. Plus att jag har gått ifrån körslaget med 20 nya underbara vänner. Eller ja, ännu mer egentligen om man ska räkna in alla andra körer och medarbetare på tv4. Vi får väl hoppas på att min ångest går över snart, för det här pallar jag fan inte med.

Om man ska sluta tänka på ångesten så har jag i vilket fall haft 3 jättemysiga förmiddagar ute i stallet. I onsdags blev det skogstur med Jeanette och dressyrpass i paddocken. Jag satt som en kratta, men hey.. Lillen blev trött i alla fall. Igår var jag och Sanna ute på den "okända" sidan av skogen. Efter en timme kom vi på att vi hade ingen aning om vart vi var. Sanna släppte tyglarna och Putte hittade hem. Helt sjukt, en levande gps! Idag blev det mystur i skogen igen med Sanna med back-klättrande, hoppa diken och galopp på grusväg. Det är livet det.

Ikväll blire mysparty med Klas. Lördag blire vin med Ellsan i hennes nya lägenhet. Längtar!

Pössen.

Sen uppdatering!

Hej och hå. Mycket händer och jag hinner aldrig skriva blogg. Men sånt är livet. Nu har jag ju inte så mycket tid heller att skriva, då jag ska iväg och äääntligen köra core ikväll. Så får bli en kort sammanfattning!

Finalen har ju nu varit och det var en galen helg. Hela veckan var det repa repa repa intill sena nätter + skriva en hemtenta. Hoopla! Sista fredagen is tudin blev det gråtfest när vi fick kika på våra bumpers innan finalkvällen. På kvällen var det middag för alla körer och körledare. Fanatstiskt kul! Dansgolv med allas låtar vi kört genom säsongen och gratis mat och dryck. Me like! På natten fick vi sova på ett annat hotell mitt i stan. Första rummet jag och carin fick var granne med en dansklubb, so no no. Vi bytte och fick ett utan fönster i stället. Hallå fängelse!

Lördagen var hektisk med rep, mycket kostym, smink, hår etc etc. Vi gick ut som nr 2. Min mami, papi, fam. sjöberg, klas, klas bror och hans päron kom och kikade. Stämningen var hög. Over the hills satt som ett smäck, likaså Michael. Anthem knäckte vi sönder, och var sjukt känslosamt. jag lovade mig att inte gråta i TV, men hej och hå vad jag misslyckades där. Men vackert var det. Dessvärre, som alla vet vid det här laget, vann vi inte. Men inga bistra miner inte, det var direkt fram med rosa champagne och firande i studio 3. Vidare pös vi med bussen, lämnade av grejer på vårt snobbiga hotell och for vidare till lokalen bröderna Rongedal hyrt.

Väl i lokalen blev det buffé, en full Ralf som pratade om att han blivit vald till Sveriges 13e sexigaste ca 70 gånger under en timme och lite mingel. Drog sedan vidare med Team Picasso till Café opera. Skitkul var det! SHots för hela slanten och en otroligt dyngrak Melker som visade nya sidor. Kl 3 på morgonen stängde det stället och halva kören drog vidare till Spy Bar. När vi väl kom ut där var det ljust ute, kl var ca 5.30, vi tog en taxi som inte hittade till vårt hotell och åt lammkorv. Sjukt lyckad kväll. Sov sen max 3 timmar och mötte upp kören där hälften tappat rösten för att tillsammans på reprisen. Lite bittra blev man då, vi var ju rätt bra ändå..

Efter detta blev det lite tomhet, men ändå en lättnad att det var slut. Dock hade vi ju redan på måndagen en spelning på stan för att bli avtackade av Västerås kommun. Ingen kunde sjunga för alla blev sjuka haha, men blommor fick vi! På tisdagen sen hade vi middag med hela kören och Marie fick sig en Zimba av oss. Väldigt lyckat!

Efter det har det var skola, jobb, fältstudier, päron-mys, klas-mys, kompis-mys, Sune-mys och personalfest.

Nu = TRÄNA!

Pyss!

Headbanga = farligt

Ja hej och hå. Mycket kan hända på ett dygn!

Igår på repet var det för det första kalaskul.. Satte mycket av sången, och dansen börjar sätta sig. Yeha! Dock kom ju Marie och Ingela på den lilla söta idén att vi skulle släppa loss en gång på "Over the hills and far away", och jag tog ju liksom det där på största allvar. Så jag flög omkring och headbangade som att det inte fanns någon morgondag. Kul var det! Men, var ju bara det att när låten var slutet snurrade hela världen och jag kunde knappt hålla uppe nacken. Så höll det på hela kvällen och hela natten. Vaknade imorse och kände mig fortfarande yr, typ som man druckit 5-6 öl eller liknande. Så det var bara att be om akut-tid hos min söta sjukgymnast. Först en lugn ridtur i skogen, och sen iväg till doktor nacke som knakade sönder lite sådär. Känns bättre nu, men känner mig fortfarande onykter haha.

Sen vaknade jag ju även imorse och hade blivit förkyld, igen. Va fan. Jag var ju nyss det! Så nyser jag som en jäkla blomspruta och har mig. Men va fan, in med en ipren och sen skiter vi i det!

Har även suttit med en gullig hemtenta hela dagen. Den blir fruktansvärt dålig, men jag pallar inte engagera mig. Det är kören som är viktig för mig nu, skolan tar jag igen nästa termin. Så länge jag klarar mig så får jag nog försöka nöja mig med det.

Ja, sen är det ju bara 3 dagar kvar till körslaget.. Fick en litem meltdown igår och blev ledsen. Som vanligt klarar jag inte av avslut och förändringar. Att jag aldrig lär mig. Så nu får jag ha som ett litet mantra, det som jennie sa, att detta är inte slutet utan snarare en kickoff för Team Picasso. Kickoff kickoff kickoff.. Ja det ska nog gå att lura i mig det :) Dock ser jag fram emot att dansa sönder scenen på lördag, ha så jäkla kul och sen dra på gemensamt galej med alla körer för att sedan avsluta kvällen på Café opera och sova på hotell!! Heja heja, kul helg blir det!

Pusssses.

Tiden går..

..och den går alldeles för snabbt! Kan inte förstå att det bara var 2 månader sedan som jag kom med i körslaget. Nu är det bara 4 dagar kvar. Herregud.. Jag försöker se på slutet av körslaget som en kickoff för kören, men har svårt ibland att fokusera på det.. Trots hårt slit och lite sömn såkommer man ändå sakna att träffas varje dag, och ta ett glas på hotellrummet med allihopa. Men allt har väl sitt slut, och nu är det snart dags för nya äventyr för Team Picasso. Och det ser vi fram emot!! För att se mer hur vårt spel-schema ser ut så kika på www.teampicasso.se.

Igår hade vi spelning på CuLTUREN för en härlig grupp med människor. Blev väldigt lyckat! Efter detta blev det till att börja med koreografin för vår valda låten denna vecka. Jävlar ni vad bra det kommer bli.. Herregud, vänta ni bara till på lördag :)

Efter finalen blir det till att fira som bara den med alla körer, filmteam, körledare.. Ja, rubbet på Café Opera. Kan nog bli grymt kul! Varannan vatten, varannan vatten....

Pussar

Tack.

Det finns så många människor jag vill säga tack till. Jag kommer inte på långa vägar komma ihåg alla. Men nånstans måste jag ändå börja.

För det första vill jag bara tacka hela min underbara kör. Vad skulle jag vara utan er? Jag förstår inte hur man kan tycka så mycket om er efter bara 7 veckor haha.. Det är helt galet. Ni har stärkt mitt självförtroende och gett mig 20 nya vänner för livet. Tack.

Sedan vill jag tacka min älskade pojkvän. Vi har sett varandra på morgonen i ca 5 min, och sen på natten när du redan har lagt dig. I snart 2 månader har vi inte hunnit umgåtts. Du har lagat mat, tvättat, skjutsat mig och bara varit helt underbar. Jag älskar dig.

Vidare måste jag tacka min underbara familj och släkt. Mina föräldrar är helt galna med röstningen och jag vill knappt tänka på hur mycket pengar som lagts ner på Team Picasso.. Jag vill även tacka er, och resten av min fantastiska familj, för allt stöd ni ger med peppande ord och komplimanger. Skulle aldrig fixa direktsändning, och livet för övrigt, utan er. Mamma, tack för att du hämtat, tvättat och allt vad du gjort för mig.. Stunderna i stallet med dig är värdefulla som bara den.

Jag vill även tacka alla mina vänner utanför kören. Vi har knappt sett varandra på 2 månader, och jag har inte fått en enda sur kommentar eller liknande. Ni har peppat mig och stillat mitt dåliga samvete. Många av er har även tagit er till studion för att heja på mig och Team Picasso på lördagar, tack tack tack. Ni vet hur mycket jag tycker om er. Och efter 1 maj är jag er igen ;)

Tack till underbaraste Marie Picasso för ditt engagemang och din styrka. Du har pushat dig, och oss, till max och gett oss energi att orka hela vägen ut. Det gör ont i mig att folk som inte känner dig talar negativt om dig. Jag blir så himla trött på att läsa sånt i media-sverige. Marie är och förblir en underbar människa som inte förtjänar annat än kärlek. Och det är precis det jag och hela hennes kör vill ge henne. Tack tack tack för att du hjälpt oss till final!

Tack alla ni (bl a Martin, Albin, Niclas Horneman, Susanne, Sussie, Jonas osv.) som har fixat med sponsorer, gig, biljetter.. ja, allt som egentligen rör oss som kör eller körslaget. Ni har varit klockrena och jag tackar er från djupet av mitt hjärta. Ni har hållt energin uppe!

Tack Jonna med familj som har hejat på oss konstant hela vägen. Speciellt tack till dig Jonna för att du orkat med att jag inte alltid hunnit ut till stallet, och att sadel och träns inte varit lika rengjorda på länge haha.. ;)

Nu står det för tillfället helt still i mitt huvud. Finns massor av andra att tacka och jag önskar jag kunde komma ihåg alla just nu, men det står still. Men ni vet i vilket fall att jag uppskattar allt stöd och all hjälp till 1000 %. Nu jäklar är det snart final, nu jäklar kör vi.

Puss